mammasandrasliv

En tanke som slog mig i dag bara...

På mitt jobb står jag och funderar väldigt väldigt mycket...
Och i dag slog det mig om vänskap..
För ett par år sedan umgicks jag dagligen med en kompis, vi satt typ i hop och hade riktigt skoj tillsammans, hon va som min syster..
För ett par år sedan så bodde vi riktigt nära varann, men vi sågs aldrig för det. vad hände, växte vi ifrån varandra så himla fort?
När Wilma va liten så umgicks vi väldigt sällan, och det va alltid JAG som hörde av mig om vi skulle ses osv, men sen så tappade vi kontakten helt, och när Alice föddes så kunde inte ens ett grattis komma från hennes mun, och jag hörde av mig då och då, och hon sa flera ggr att vi skulle ses.. men varför ska alltid allt hänga på mig. Så jag sket i det helt enkelt. Den här tjejen har också barn, yngre en mina. Och i samband med graviditeten så sms:a jag och frågade hur det va osv, men nej inget svar, och sen när barnet kom till världen så sms:ade jag igen och grattulerade till nya familje medlemen, men nej inte ett ord. visst man kan byta nummer i know, men det kan man väl säga isf...
Så jag vet inte alls vad som hände.. skummert är det och egentligen vill jag inte bry mig alls, men det stör mig så jäkla mycket alltså....
Varför ska jag alltid vara den som tar kontakt?
Är jag så jäkla tråkig att umgås med...

Fast felet kanske är facebook, där står väl ändå det mesta jag gör, och så även fast jag inte pratat med kompisar på länge så vet dom ändå allt...

Jag är iaf otroligt glad att jag har de vänner jag har...
Min allra bästa vän som jag har hållt i hop med sen vi va typ 7 år, även fast vi inte ses så himla ofta och pratar i telefonen så ofta så vet jag att hon kommer alltid finnas där för mig och hon är verkligen min bästa vän( jag hoppas att hon vet att jag finns här för henne med!).. skulle hellre förlora en arm en att förlora henne som min vän!!
Sen har jag flera underbara vänner här i orten där jag bor! Och jag är glad för det!!
Så som jag brukar säga till alla andra som beklagar sig över att någon inte hör av sig osv. att lägg ingen energi på dom som inte gör det på dig... Det måste vara ett bra motto...

Ja nog om det...

På jobbet rullar det på, vart lite less igår och kännde bara att: oj vilken jäkla tur jag har som jobbar med personer som verkligen inte gör några fel.. och jag sa som vanligt i från och fråga satte att varför han alltid ska skylla på mig.. jo men förra veckan va det så sa han.. mmmm och jag jobbade måndag och tisdag.. sucka...
Så tråkigt med såna som är bittra och sura...
I dag stängde vi av för dagen typ 10 över 2, och då städade vi undan i vanlig ordning. och 5 i halv 3 säger han att_ ja du kan ju vika kartonger nu till halv 3, eller du komm ju lite senare i morse ( 5 minuter) så du kan ju jobba igen det, annars blir det ju så bökigt sen.. Ja visst kan jag jobba igen det, inga problem, men bara det att kanske få gå 5 minuter innan en enda gång...
Jaja typiskt han egentligen...
Roligt folk finns det...

Jag saknar min tid på konsum i Storlien, alla jobbar kompisar ( ja de flesta), även fast det va full fart där hela tiden och jag va bra slut och less emellanåt, så va det endå ett jobb jag utväcklades mycket innom.. började men kassa och varu plock sen fick jag lite olika ansvars områden och vidare mot beställa kononial och tobak, larma, låsa, räkna pengar osv.. och det e så jag vill jobba.. inte bara stå och stampa på samma ställe...
Men jag tycker ändå det funkar bra på jobbet, även fast klockan går sakta.
Får vara glad över att det inte är kvällar och helger och röda dagar.....

Ne nu ska jag krypa till kojs....